Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och åter enstaka, gälla skrik: »Halleluja!»
.. . »O, Jesus, min Jesus!» Nästan alla hade
rest sig, nästan alla utom Frida Lackau,
hon satt som förlamad, Siri Vett stödde
henne. Jublet i salen växte, sången steg.
Fönstren på vid gafvel.
Men raskt och i rak linje, lycklig och utan
följe, gick Joel Hennerson utför sluttningen,
den oomgärdade, odikade ängen. Hufvudet
bart, armarna höll han lyfta, högtidligt och
hänfördt instämde han i psalmen, som
brusade på afstånd. Där vassen var gles
och låg vadade han ut mellan stenarna, allt
längre och längre ut vadade han, alltjämt
sjungande, snart nådde vattnet honom till
midjan, till halsen — till sist syntes endast
de knäppta händerna. Så försvunno äfven de.
Från värdshusets kökstrappa var en piga
åsyna vittne till dödsvandringen, hon kunde
knappt bärga sig för skratt, men när en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
