Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en hälsande gest, de kände ju hvarandra
alltsedan barnaåren. Hon var en fyllig,
tystlåten och stilla, liten varelse, som alltid
rodnade öfver hela ansiktet, när någon bekant
mölte henne på gatan — och det kunde
ofta inte undvikas, hade hon funnit.
Herregud, ämnade han tilltala henne? Indal hade
svårt att hålla tankarna borta från hvad
som just händt honom — »varsel, ja ... det
kan man väl kalla varsel», sade han sig
själf med en grimas, men högt frågade han
som vanligt efter rådmannens värk i kroppen:
»Hur mår farbror?»
Tack ... som förut, tack — fröken Inga,
redan grå vid tinningarna, neg som en
skolflicka och visste icke huru fort hon skulle
rädda sig ur en så brydsam belägenhet.
Med en rolig gliml i ögonen sag Tomas
Indal efter henne, tills hon försvunnit om
hörnet. Och då var Apteksgrunden igen
lika soinmartom som förut. Likgiltigt lät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
