Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tomas Indal hade synat väggarna en
stund, nu närmade han sig oeli blef
slående bakom Snapsens stol. Orörlig och
stum. Han tuggade läpparna och gjorde en
kraftansträngning alt följa med.
Då tyckte värden sig vara förpliktad att
säga något —
»Vill du inte slå dig ner, Indal?»
Intet svar. Provinsialläkarns miner hjälpte
icke längre — en ny fråga, tafatt oeh
välmenande:
»Visst kände du Trissan... jo-o?»
Indal bet ihop länderna och såg
oresonligt förbittrad ut, ådrorna svällde vid
tinningarna. Men i nästa sekund log han bell
godmodigt, strök Konon Kristoffer ett lag
öfver håret ocb nickade vänligt till det
uppålriktade, troskyldiga ansiktet. Därpå
vände han sig om och gick sin väg — lika
plötsligt och stilla soin han kommit.
IIvilken djup lättnadens suck!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
