Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag alltid varit rysande rädd för, redan som
barn.
Men blir jag nu sentimental ett ryck, så
lag det gårna humoristiskt, fröken Bertels!
Det är ju Ni, just Ni, som vrängt mig afvig,
så att insidan — det finfina, ömtåliga
sidenfodret — kommit utåt. Och till straff
håller jag riktigt vemodigt vackert af Er sedan
dess. Följaktligen sknlle jag pina Er ån
ytterligare, om vi råkades, sådan är jag.
Därför skrifver jag hällre.
När en värklig konstnär möter en sann och
vacker uppgift, som han vill göra lill sin och
hvars innersta själ han vill fånga, vänder
han genast om och löljer i stor ödmjukhet.
Ar det icke så? Tar han den lättsinnigt till
sig och fortsätter åt sitt häll, blir uppgiften
lidande. Dess själ, sanningen, går förlorad. Ar
del ieke så? — Ack, om jag vore konstnär! Då
skulle jag vända om och gå Era vägar, fröken
Hut Bertels. I nödfall som bokhandelsbilräde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
