Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag hoppas milt ansikte sken så att svaret
blev fadern värdigt. Jag sade:
»Stolt. Stålsatt. Stridbar. Storartad.»
Hon smålog, herregud vilket småleendet
»Jag ville råka dig, okynnesgulTar, innan
jag gick och sökte upp honom» — ja och
så fick hon då på stående fot höra vad
jag sanningsenligt hade att meddela. Hela
tiden höll hon min ena hand hårt omsluten.
»Tack tack, käre!... nu går jag, adjö
med dig. Låt oss vara ostörda en timme,
längre kan jag inte stanna . . . men kommer
snarast möjligt tillhaka.»
Ja och så fick jag då lov att sitta och
vänta och vara otålig en hel lång timme
av mitt dyrbara liv. Familjen befann sig
i huvudstaden.
»Nå, Dagmar» — hann jag nätt och jämnt
fråga henne vid avresan, hon sleg just
upp i sin mörkblå lyxbil — »vad sa han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
