Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Räddad tack vare Filip» — djärvdes
jag andlös inflicka — »säkert hans
nall-leklyr?»
»Vilken lycklig slump!» . . . sade Lackau
tacksamt.
Nöjel all höra vännen Samuel Cornelius
läsa högt var lika sällsynt som ägnat ull
pröva hållfastheten hos vissa goda
föresatser, endast så mycket vill jag säga. Eu
senfödd höstfluga hade hittat ett bart ställe
på hans hjässa och valde det till hangar
mellan flygturerna, något som icke tycktes
angå honom, han lät henne leva och ostörd
sväva vidare mot vintern och sotdöden.
Ceremoniöst tog han fram sin guldbågade
pincené, klämde den om örnnäsan, diskret
grimaserande, lyfte huvudet och hegynte.
Jag avskriver dikten under starkt ökad
hjärtklappning och med modern ortografi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
