Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att klotet träffade fröken Janson ofvan
ena fotleden.
Hon skrek icke; hon svimmade icke;
hon tillät sig endast att långsamt
neddigna i sittande ställning, hvarunder hon
förskräkt betraktade den flock af yra,
hjälpsamma människor, som frågade hvar
det gjorde ondt.
Ingen öfvertalning knnde förmå henne
att resa sig. Det såg värkligen hopplöst
ut. Stadens student, herr Edvard,
ryggade tillbaka för en min, som i sig själf
ingen min var. Befallningsman Behr bad
så mycket om ursäkt: det hade ingalunda
varit hans afsikt ... han hade endast ...
Fru Hilleström grep händelsens trådar
i sin hand genom en förtydligande vink
åt Margit, som just kom ut på verandan
— och då lät den förnärmade damen
beveka sig. Hon gick till och med så långt
i offervillighet, att hon mottog »den kära
fröken Schrowes» arm. Någon annan
ville hon icke ha att skaffa med.
Det konstaterades snart att en
obetydlig svullnad var hela olyckan. När
fröken Valborg, som genast borrat sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
