- Project Runeberg -  Allas vår Margit. Småstadsskildring /
33

(1893) [MARC] Author: Mikael Lybeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Margit var med ett raskt spräng från
hamnkajen nere i båten. Så oförsiktigt!
Gardberg försäkrade, att det där skulle
lian inte göra efter för alt i världen —
nåja, det var ändå för mycket sagdt ...
lian blinkade; roddarn smålog, eftersom
herrskapet storskrattade.

Blåsten hade lugnat sig, och färden
gick snabt. Konsuln berättade de allra
galnaste historier — gjorde i
galanteri-varor, som han skämtande kallade det.
Margit var en tacksam åhörarinna och
mycket uppsluppen. »Nu är jag
likasom pä fri baj ... heter det inte så?»
Jo, så hette det.

De följdes åt ombord. När
Gardberg ämnade sig ned under däck för att
höra efter, huruvida någon frukt fans att
få, häjdade hon honom.

»Endast på ett vilkor!»

»Hvilket vilkor?» A, hon viste så
innerligt väl huru herrarna brukade; han
finge absolut inte betala, det ville hon
själf . .. riktigt allvarsamt ... det måste
han lofva. Konsuln skrattade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:30:36 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lmmargit/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free