- Project Runeberg -  Allas vår Margit. Småstadsskildring /
37

(1893) [MARC] Author: Mikael Lybeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Margit kunde ieke annat än småle.
Detta var någonting nytt — denna
säkerhet, som oemotståndligt öfvertog
ledningen. Hela hans uppträdande tilltalade
henne genom sin oförvägna kraft och
naturlighet, tykte hon ... till och med den
gest, hvarmed han under tystnad, halft
vårdslöst, anvisade plats vid bordet.
Hennes glada lynne kom åter med ens, men
hon förstod ieke själf sin eftergifvenhet,
när hon tveksamt följde hans inbjudning
— tveksamt, och dock så undrande gärna.

»Jag tackar er än en gång, fröken
Schrowe, för att ni lyder mig ... det är
nämligen jag, som befaller ombord.»

»Jaså — kaptenen.»

Han böjde på hufvudet, i det han
lugnt och pröfvande fäste sin blick i
hennes.

Men var hon förvånad förut, så blef
hon det ännu mera, när städerskan i det
samma hämtade ned en bricka med . ..
hvad kunde det vara? Ah! Kaptenen
tog tigande emot — yttrade därpå
hastigt: »ja, ja, du får gå; säg till att jag
kommer senare.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:30:36 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lmmargit/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free