- Project Runeberg -  Allas vår Margit. Småstadsskildring /
82

(1893) [MARC] Author: Mikael Lybeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

knäna såsom han brukade, i synnerhet
vid ett godt smörgåsbord, när någon
annan ville närma sig hummerburken.

»Till våren» är ju vanligen en signal
till lifvet — men äfven ofta liktydigt
med: »till döden».

Margit, som var ung och frisk, hade
mycket svårt att finna sig i denna
farhågornas halfdager. Vissa stunder kunde
hon gråta af oro, så innerligt beklagade
hon Sixten, utan att veta det värsta, men
det plågade henne att se det infallna
ansiktet och de stora ögonen med den
misstänksamma blicken — och den sjuke log
ett stelt leende, när ungdomens hälsa i
hennes vackra gestalt steg in öfver
tröskeln. Därför sökte hon denna tid gärna
förströelse utomhus. Och faster Jetta,
likasom fadern — båda stillsamma,
inåtvända människor — var altför van vid
hennes egna vägar, för att öfverge sin
sorgbundenhet och granska förhållandena.

En dag såg kaptenen fröken Schrowe
komma ut från bokhandeln, vände sig
om: nej, ingen annan syntes till — sprang

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:30:36 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lmmargit/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free