- Project Runeberg -  Allas vår Margit. Småstadsskildring /
91

(1893) [MARC] Author: Mikael Lybeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blödiga tonfall. För fru Hilleström
berättade han tårade sagor från barndomen,
utan att begära tysthetslöfte.

Margit brydde sig icke det ringaste
om hvad som pratades. Någonting
be-stämdt kunde ju ingen uppgifva, och hon
ansåg det så fegt, så fegt att lämna en
nödstäld vän i sticket — eftersom de
numera värkligen blifvit vänner. Att våga
umgås med mannen som förut, väkte
dessutom sensation. Och hon hade ingenting
emot att bli omtalad som fri och
själf-ständig; det var hon van vid från
tidigaste år.

Af Valborg ombads hon ofta att
genom sitt inflytande söka ge stadga åt
kusinen: denne ägde i grunden ett så godt
hjärta. — Däremot hade herr Edvard hört
just samina fröken Valborg högt uttala
ett beklagande öfver den kvinna, som
blefve Valentin Jansons hustru. — »En
fint, liten», genmälde Bebr. »Bara en
grof spik, som kanske drar på det håll,
som afses.»

Ett visst ogeneradt förhållande
mellan Margit och kaptenen kunde numera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:30:36 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lmmargit/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free