- Project Runeberg -  Allas vår Margit. Småstadsskildring /
92

(1893) [MARC] Author: Mikael Lybeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

icke förnekas. Ja, det var nästan
natur-nödvändigt, att om båda skulle
gånågon-städes, så kom kaptenen alltid efter henne.
Det fans i hans väsen ett älskvärdt
grunddrag af envis, rättfram närgångenhet.
Och än åt han middag, än frukost hos
Schrowes.

Sixten Erik Berger halflåg för sig
själf i sin gungstol i hörnrummet, när
krafterna sådant medgåfvo; eljes till sängs
— likgiltig, som det tyktes, för alt
omgif-vande. Direktören hade ökadt arbete på
banken, utan att vilja ha något biträde;
därunder gladde det honom att Margit
höll kuraget uppe. Faster Jetta teg, skötte
den sjuke och förestod hushållet.

Så kom det en tid, då herrarna
allmänt började bry de båda. Janson ingaf
icke mera samma respekt — man fann
honom likasom tamare. Och Margit tänkte
inom sig att alla skämtade, när de talade
så blinkande med henne om kaptenen.
Denne var en hjärtegod, fastän
besinningslös, gladlynt man, tykte hon, hvilkens styrka
tjusade, och hvilkens lediga sätt det var ett
obeskrifligt nöje att stäfja med ett slag på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:30:36 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lmmargit/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free