- Project Runeberg -  Allas vår Margit. Småstadsskildring /
107

(1893) [MARC] Author: Mikael Lybeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dessa årslånga länkar af en bristande
kedja, utan fäste och utan glans. Ty han
viste ju att där en gång funnits en
ljuspunkt, värklig och oumbärlig, ehuru han
icke velat medgifva det... oh, Margit,
Maggie!

Huru ofta har han ej sagt till sig
själf: du har ingenting mera att vänta,
Sixten... gå! Sina hemligaste tankar
har han läst som i en öppen bok, läst sig
själf och sett mellan raderna, huru den
store, blinde tragöden, lifsdramats tragöd,
förberedt hans död genom hundrade
antydningar — hvarför då påskynda? Och
han har tänkt: det är ett fel i
konceptionen ... jag borde redan vara borta ur
tillvaran. Men nu!.. nu, när han
värkligen hunnit slutet, nu älskar han en
början och en fortsättning, som varit
honom så likgiltiga. Stackars Sixten!

Som vanligt satt morbrodern inne
hos honom i morse, en stund före
frukosten. Berger var då mycket trött och
måtte tydligen ha insomnat, eftersom han
icke kunde minnas att äfven Mylläri
infunnit sig. Han vaknade af att gamla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:57:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmmargit/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free