- Project Runeberg -  Allas vår Margit. Småstadsskildring /
111

(1893) [MARC] Author: Mikael Lybeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nu skulle den ohyfsade människan bli
hemfallen åt Sixten Erik Bergers vrede...
tänk, om herr Edvard kunnat begripa,
huru vanmäktig hans åhörare kände sig,
och huru åtlöjet lekte i de stora
mustascherna!

ftedan strax efter middagen åkte
lierr-skapsuugdom och ungkarlar, par efter par,
ut till en rymlig bondgård, där det skulle
dansas. Kaptenen afhämtade Margit. När
de körde förbi banken, nickade hon flera
gånger gladt mot kusinens fönster, och
hennes kavaljer svängde triumferande sin
mössa.

1 skymningen blef den sjuke så trött,
att lian lade sig, nästan sjönk ihop, men
envisades i att vilja vara påklädd och
allena. »Tänd ljuset... tack!»
Emellertid fick den inre oron ny näring af
tystnaden. Fantasin var uppjagad förut, och
tanken på alt det sårande prat, som födts
och lefvat af denna... denna olycksaliga
sammanställning... Margit och
kaptenen ... pinade honom, gjorde honom
ursinnig. Janson var opålitlig, en riktig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:30:36 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lmmargit/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free