- Project Runeberg -  Allas vår Margit. Småstadsskildring /
123

(1893) [MARC] Author: Mikael Lybeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ehuru icke mera i första planet,
åtnjöt Valentin Janson rätt stora sympatier
ånyo. Detta kom sig däraf, att man
ansåg honom orättvist behandlad. Kort
efter begrafningen hade han infunnit sig
hos Schrowes på besök. »Det var ju helt
naturligt, kära hjärtanes... så som han
löpte där förr.» Men Margit höll sig
undan.

Förgäfves gjorde fadern henne
allvarsamma föreställningar: »Kära Maggie,
du borde...»

»Nej, pappa — det är bäst så för
oss båda. Säg honom att jag inte är
ledsen på någon ... utom mig själf.»

Ja — »allas vår Margit» hade
tankarna på annat håll. Hon ville icke
längre gå sysslolös, och ensamheten skulle
icke få skrämma henne: arbete var ett
pålitligt stöd åt en altför fordrande
ungdom. Hvad än framtiden bar i sitt sköte
... »jag ska inte förlora modet, Sixten.»

Hon stod i sitt vindsrum, stirrande
ut i den sällsamma, nattliga dagern. Alla
rönnar lyste hvita, syrenerna hade
knoppar; luften var mättad af blomdoft. Be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:30:36 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lmmargit/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free