Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi ha ju natten for oss — tänk, att det
funnits en tid, då jag blindt och tröstlöst
trodde på sagan om solens slocknande och
vandringen mot mörkret . . . för alla, i
djup mening. Nu inser jag, att vi
människor måste vara modiga, ty lyckan är
feg, feg — hon flyr, om vi icke fängsla
henne i frihet.
Nästan hvar dag, det kommandes
budbärare, rymde sommarskämt under
molnfri himmel — tillfälligheternas sorglösa lek
vid gränsen af framtidens äfventyrsland.
Vi voro inga teckentydare. Och jag talar
ur minnet som vore alt blott ett minne;
allvaret tvingar mig.
Jag var äldre än hon, huru mycket
vet jag knapt, men väl att vi båda voro
unga. Gammal var endast bekantskapen,
tykte hon. Och kamratskapet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
