Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alban
Ja — du kan, jag vet det. Du är så
oer-hördt mottaglig, känsligt mottaglig, min vilja
har makt öfver dig, i synnerhet när jag spelar,
och då dallrar liksom en osynlig, förmedlande
sträng mellan det öfversinnliga och dig. I djup
harmoni med den, som förenar oss två lefvande.
Jag märkte det strax, första gången. Du är
som ett barn, Elisiv... barnet står de döda
närmast, åt båda hållen, det gör inte åldringen.
Och dessutom: barn, det är drömmar,
drömmar om framliden, och framtidens religion är
musiken. Där närmar jag mig de döda. Men
jag ser dem inte, når dem inte. Således tviflar
jag. I någon hemlig vrå af mitt innersta.
Du kan hjälpa mig!
Elisiv
rösten skälfver
Ja, ja ... låt mig försöka ... om du vill
det, Alban.
Alban
glad t
Om jag vill! Min längtan är ju oändlig,
oändlig — och lyft af strålarna ur den kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
