- Project Runeberg -  Ödlan. Ett skådespel /
86

(1908) [MARC] Author: Mikael Lybeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«(»

Elisiv

(hängifvet)

Jag lyder, Alban. Din vilja är min.

Alban

Kom!

Elisiv

Ja, ja — du är min herre och mästare!
Jag är violinen.

(Han leder henne långsamt till den plats, där den vida
halfrundeln med stenbänkar upphör och muren gör
tvärvändningen ut till höger)

Elisiv

1 följer sömngångaraktigt — far plötsligt samman, förfäradt)
Jag vågar det inte! . . . det är att utmana
döden.

Ai.ban

(stannar)

Se på mig!

Elisiv

(darrande)

Alban . . . dör jag ... så lofva, du måste
lofva det, Alban, du måste!... alt inte öfverge
mig, inle Öfverlefva . . . (stum, kvalfull väntan)

Alban

(barnsligt och trohjärtadt)

Brister strängen mellan oss . . . jag äger
ingen annan. Jag tystnar med den.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:57:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmodlan/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free