Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elisiv
(ansiktet viindt uppåt mot hans — lyckligt)
Tack — min älskade! Älskade!
Alban
(kysser henne på pannan)
Här lämnar jag dig. (Går skyndsamt mot
graf-kapellet)
Elisiv
(för sig — hviskande)
Älskade!
Alban
har sprungit uppför trappstegen och öppnar båda
dörr-halfvorna — de gnissla på sina gångjärn)
Snart, snart, Elisiv!
(Försvinner under hvalfvet; strax diirpå rör sig skenet af
en lykta diir inne, blir stilla — själf Hr han osynlig. Ännu en
gång hans röst, efter några pröfvande stråkdrag)
Nu låter jag själen stiga!
(Elisiv står med händerna hårdt tryckta mot bröstet. Men
när Alban börjar spela, sätter hon sig, drar den svarta
spetsslöjan fram öfver håret Hon lyssnar, bakåtlutad — hvar
ljndförnimmelse blir till bild i hennes själ.
De första, svaga, nästan lekande tonerna lugna henne,
intrycket är så ljust — barnröster, som kalla på hvarandra,
ifrigt och allt niirmare. Det är som såge hon ett stort,
blommande fält, där solen lyser — fjärilvingar fladdra ldand
högröd vallmo — små händer mötas i ring — en dansvisa
springer fram med lätta, sirliga steg. Då hörs med ens, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
