- Project Runeberg -  Ödlan. Ett skådespel /
135

(1908) [MARC] Author: Mikael Lybeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men alltid, alltid bar jag glöden af hans
kyssar i mitt blod. Hans namn bar jag icke.
Då var jag ung, mycket ung.

Allt annat är intet.

Musiken ljus, med jubel öfver tonerna. Tills den plötsligt
igen skiftar färg, mörknar —

Nej, nej — Alhan!... utan dig hade jag
icke lefvat! Icke kunnat lefva.

Icke utan dig, Alban!

Inför sorgen.

Paus — musiken fortfar. Härunder blir

Elisiv

synlig vid muren, till höger. Hennes dräkt, en helhvit dräkt,
faller i mjuka veck frän den blottade halsen ända ned öfver
fotterna; bäret utslaget. Hon stannar, med ena Handen mot
hjärtat — hviskar)

Alban! (Böjer sig framåt Är det du, som
spelar?

(Faller på knä, med lyfta händer
Jag kommer, jag kommer!

(Paus — musiken starkare)

Ack nej, nej — jag vet ... det är
åter-klangen i mitt inre.

De osynliga slrängarna.

Det är dem jag hör.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:57:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmodlan/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free