Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTHUR
långsamt
Anser du verkligen ... att jag har ett...
hem?
ADELE
Skulden är främst din egen — jo jo
oftast, Arthur! Med ditt gränslösa övermod
försonar jag mig aldrig, ditt hån som bara
gör mänskorna avogtsinnade mot dig — å,
jag förstår nog: ju större antalet fiender
desto större seger, desto större anledning
att yvas. Men striden, striden ökar din
bitterhet, jag har länge märkt det. . .
ARTHUR
— förlåt ett avbrott, ma chère I Det är
nämligen särdeles klokt att i tid rotfasta
hos sig den övertygelsen att man ramlat
ner på en jord som nästan uteslutande
befolkas av moraliskt och intellektuellt
er-barmliga väsen, till vilka man inte hör ...
och vilka man på allt vis bör söka undvika.
Personlig beröring med dem är absolut inte
min skyldighet, men väl att efter förmåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
