Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Evad sam hände en sommarmorgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Operan med sina två tunga skorstenar och
terrassen likt en kommandobrygga, det hela
likt en stor grå pansarbåt, och framom stäfven
står Karl XII, hvilken, såsom vi längre fram
skola se, uppstått från de döda och sedan mer
än hundra år ledt Sveriges öden samt numera
talar genom många munnar, styr många viljor
och fyller många tankar.
På Gustaf Adolfs torg kom vaktparaden:
ett-tu! ett-tu!
Men solen glöder, och dess värme har
målat om människorna, satt rödt, grönt, blått,
gult och gredelint på kvinnorna, hvilkas hattar
se ut lika brokigt som nationalflaggor eller
nationella hjärnor, hängt strålande halsdukar på
herrarna och slängt bort deras svarta hattar för
hvita.
Ankarsparre störtar från torgets ökenhetta
in i Opera-skeppets violblå skugga, där det
sista ekot af vaktparaden ännu gungar, medan
Kungsträdgårdens junigröna löfytor redan
glittra som en sval fjärd därborta om uddarna
och fontänen sorlar som vatten mot strandens
stenar, under de japanska pilträden.
Ankarsparre ska långt. Han går med
stråhatten i hand, svetten sipprar, kläderna äro
tegelröda, halsduken är grön, och skorna äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
