- Project Runeberg -  Ankarsparre. En fin och oskyldig roman /
28

(1912) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Hvari man lär känna en svensk major

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

studerade tågtidtabellen, medan han torkade
svettpärlorna, som regnade ur det snaggiga håret.

Men på gården kom kalfaktorn, n:r 71.

– Major! sade han, gjorde ställningssteg
och honnör.

– Nå, hvar har du hästen? frågade
majorn. Och vagnen? Och handräckningen?

– Kommer, major! svarade 71, och ett
bredt solgrin drog öfver hans röda ansikte.

– Hva grinar du åt? skrek majorn.

– Pojken, major! svarade 71 och pekade
bakom ryggen på major Dömmare.

Där hade nämligen den unge Abel stått
som en spegelbild af 71, gjort honnör och
ställningssteg och öppnat och slutit munnen
alldeles som 71.

När major Dömmare vände sig om, såg
han sin son som en allvarlig beväring med
högra handen orörligt hvilande på
jockeymössans skärm, vänstra armen spikrak vid
sidan, fötterna i 45° vinkel och den fräkniga
näsan i vädret

Majorn stirrade på honom och teg.

Sonen teg och gjorde honnör.

71 teg och gjorde också honnör.

Alla tre voro djupt allvarliga, ty nu gällde
det Sveriges ära. Det kändes i luften.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:30:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lnankar/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free