Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Skuggan af ett namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid samma tid hände något annat i
Norrköping.
Där var fullt ut lika hett som i Stockholm,
ån rann som en fet olja, till och med de
lukrativa fallen hade saktat sitt brus, och gatorna
sträckte sig hvita som lärftslängder från
järnvägsstationen uppåt backarna, där skolgården
låg ödslig och trist, bakom sina gamla trän.
Nere vid hamnen stod en polis i
blårandiga byxor midt på en trottoar och sof, och
i ett fönster ofvan hans kask, på hvilken solen
då och då slog en blixt, satt en kanariefågel
och sjöng så gällt, att luften gnistrade.
Men inne i rummet satt fru Litzelius och
talade med sin vackra fosterdotter, fröken Anna
Litzelius.
Gubben Litzelius, som var tulluppsyningsman,
låg nere på tullen och sof lugnt och godt
med handen under örat och mössan öfver
ögonen till skydd mot flugorna, som voro galna,
inte bara i Norrköping utan i hela Sverige, ty
denna dag sträckte sig en molnlös, glödande
himmel från Ystad till Haparanda, som vi nyss
kunnat konstatera äfven i Boden.
Junihimmel! Junisol! Det lekte i luften!
Det lekte i Norrköping också. Af allt att
döma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
