Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Skuggan af ett namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stad, åtminstone inte för den, som petat
naglarna på adeln i Stockholm, och därför dansade
Anna med brefvet i hand, då hon läst det, och
när torpedbåten kom, stod hon på stranden,
helt och hållet hvitklädd, och viftade åt den
solbrände och ståtlige kapten Battong. Hon
var så upprörd af denna romantiska händelse,
att den lilla röda munnen darrade, och ögonen
voro fulla af klara tårar, och pupillerna voro
så onaturligt utvidgade, att hon tycktes skåda
mot aflägsna underbara drömländer, när hon
räckte fram sin hand, hvilken kapten Battong
tryckte hårdt, allt under det en massa
Norrköpingsbor med stora uppnäsor betraktade
mötet, och de enda, som icke hade uppnäsor,
voro Anna och kapten Battong.
– Är jag välkommen? sade han lågt och
såg på henne.
– Å! Ja! Ja! Ja! svarade hon och tryckte
hans hand tillbaka, och därefter gingo de strax
till Standard och drucko champagne med litet
mat till.
Följande morgon, eller med andra ord,
just den morgon, då major Dömmare afreste
till Mårstad och Ankarsparre dit afsände ett
svar på herr J. O. Packlins annons, då var
torpedbåten försvunnen, men fru Litzelius satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
