Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Som handlar om familjen Dömmares ankomst till Västkusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänjas vid den atmosfär af adel, krigskonst,
lustfärd, dans och flirt, som skulle bli hans
lifs musik och göra honom skickad att en dag
som general föra namnet Dömmare till
samhällets högsta toppar.
Dessutom skulle han också stärka sin hälsa,
hvilken var just så skral, som det anstår ett
bättre mans barn med framtidsutsikter.
Och nu skulle alla dessa lysande
förhoppningar förverkligas!
Familjen Dömmare stod på
järnvägsstationen och såg sig omkring, och där bredde
sig nu Västkusten omkring dem. Det kunde
icke bestridas, att för det lekamliga ögat såg
landskapet skäligen enkelt ut. Det var ett stort
vidsträckt lågland med nakna kullar i
oändlighet, som rodnade och glimmade i
solnedgången; en liten hvit kyrka stack upp här och
hvar, en klunga träd afbröt på sina håll
enformigheten och beskuggade små gråhvita
gårdar, hvilkas fönster glödde mot solen. Men af
hafvet syntes ej ett spår.
– Är det här västkusten, pappa? frågade
Abel med en tydlig besvikenhet, som rentaf
tycktes vara ett uttryck för hela familjens
hemliga känslor.
– Tyst, pojke! svarade emellertid majorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
