Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Karl XII:s hviskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Operaterrassen, dricka en grogg, titta på Strömmen
och höra på Henneberg.
Och det gjorde han.
Aftonen var vacker och stilla, solnedgången
bredde ett rosenskimmer öfver Stockholm, och
gamle konkurs-kungen Karl XIII glödde om sin
hjässa borta i Kungsträdgården.
Ankarsparre slog sig ner vid ett bord mot
Strömmens lifliga vågor och vände jag skulle
nästan vilja säga instinktivt sin fina och
oskyldiga rygg mot det gamla vackra stenhus på
andra stranden, som i högre stil kallas
kungaborgen men på vanlig måndagssvenska helt
enkelt: fyrkanten.
Men hvad var det för instinkt, som kom
honom att på detta sätt vända ryggen åt vår
nuvarande förträffliga dynasti?
Jo, naturligtvis den instinkt, som Karl XII
väckt, och som uppammat hos ganska många
en viss animositet mot denna dynasti, ett
geologiskt fenomen, som helt enkelt beror därpå,
att mellan dynastien och svenska nationen reser
sig Vogeserna
Sådan makt har Karl XII haft, och sådana
fina instinkter har den gamle skrinlagde hjälten
väckt. Men nu är han inte skrinlagd längre,
utan nu veta vi, genom professor Wohlgemuth,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
