Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Som visar, bur Ankarsparres ögon Öppnades, sedan han sålunda ingått i Aktiebolaget Rationell Hänförelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pekfinger framför den gamle gråhårige, bleke och
resignerade konduktörn och framställde
följande tankar.
– Konduktörn har väl länge rest på denna
linje? Ja. Nå, har det då aldrig slagit
konduktörn, att en massa onödig skog belamrar
jorden. Den borde naturligtvis huggas bort,
rubb och stubb, så att man kunde komma åt
att bruka jorden.
Nu var olyckan den, att Karl XII ännu
icke under sin verksamhet hunnit fram till den
gamle konduktörn och hviskat i hans öra
liksom i Ankarsparres, och därför svarade han,
så som lifvet och erfarenheten lärt honom:
– Kan ju så tyckas! Men hvilka ska
göra’t? Vi har inte folk nog till det som är,
långt mindre då till nytt. Och för resten går
ju allt arbetsdugligt folk till städerna. Eller
till Amerika. Det är en sida af saken. Men
en annan sida är den, att om man kalhögg
skogen, så blef följden, att frosten och
hagelbyarna och störtregnen tog skörden, förutom
att marken blef sumpdränkt. Nej, jag tror,
det är bra som det är!
Därmed gjorde han småleende honnör,
men Ankarsparre satte sig, ganska fundersam,
i kupéhörnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
