Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Eva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Sällsamt! Synnerligen sällsamt!
Ty med ens, såsom i skenet af en blixt,
insåg han, att han aldrig någonsin tyckt om
dessa förbindelser, och nu föll deras
förtrollning af honom som ett skal.
Men hvad kunde det bero på? Ja,
svarade hennes nåd och såg hela tiden på sitt
arbete, det berodde väl därpå, att människan
inte var skapad bara för att roa sig.
– Nehej, mumlade Ankarsparre. Det...
det... det är rätt! det är rätt! Det är
alldeles rätt!
Utan människan, sade hennes nåd med
sin lilla lugna och stillsamma röst, utan
människan är naturligtvis skapad för att fylla sina
plikter, och en af hennes plikter är
äktenskapet.
Vid dessa ord stannade Ankarsparre igen
och förde ett ögonblick handen till pannan
samt såg därefter grubblande på sin mor.
– Synnerligen förbluffande! sade han.
Synnerligen förbluffande ord, som mamma
yttrar. Detta är verkligen djupa saker, som
man måste tänka noga på!
Och när hennes nåd på grund af detta
uttalande såg upp, möttes mors och sons ögon,
och moderns voro mycket milda. Ankarsparre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
