- Project Runeberg -  Ankarsparre. En fin och oskyldig roman /
99

(1912) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Eva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betraktade dem länge, och som hade han med
ens fått ännu en uppenbarelse utropade han:

– Det är ju sällsamt! Förbluffande
sällsamt!

Och när hennes nåd frågade, hvad som
var så sällsamt, svarade Ankarsparre:

– Jo, att människan har ögon!

Hennes nåd frågade, om han verkligen
aldrig lagt märke därtill förut.

– Aldrig! svarade Ankarsparre och
betraktade hennes nåd med fasthet, och den
tanken hade verkligen aldrig genomfarit hans
hjärna. Jag har vetat det. Men sett det?
Aldrig!

Hennes nåd yttrade då som sin mening,
att om Ankarsparre förut lagt märke till
människoögat och tänkt på, att det var själens
spegel, så skulle han säkert långt förut ha
kommit underfund om tomheten i sina
tillfälliga förbindelser.

– Mycket antagligt, svarade Ankarsparre
samt tillade, att han hittills tyvärr fäst sig
hufvudsakligen vid höfternas och bröstets linjer
samt stundom äfven vid nackens.

Men sedan gick han fram och åter på
golfvet och grubblade.

– Ögat! mumlade han. Det är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:30:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lnankar/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free