Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Taxen och äppelträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid, Anna Litzelii instinkt bedrog
henne inte; hon upptäckte den krönta
bokstafven, och som Ankarsparre var vid andra
sidan perrongen, långt borta, böjde hon sig
hastigt ner i förbifarten, ty hon såg ett
visitkort, och hon hann läsa: Ankarsparre.
Då blef hon glad och klappade den
olyckliga gummans hand och kvittrade:
– Nu ska mamsen inte vara lessen, jag
ska sköta mig så och vara så förståndig!
– Ja, tänk på baron, kära barn, tänk på
baron, och gå inte och ställ till något elände!
suckade den olyckliga gumman, som var fru
Litzelius, och Anna hade naturligtvis för henne
skildrat baron Stallportens kärlek i flygande
färger, och det var därför gumman var så
olycklig, ty hon anade, att det i fosterdottern fanns
mycket, mycket, som inte hon begrep.
Nu vände Ankarsparre. Han gick
långsamt, steg om steg, och med blicken i marken
samt hållande ett par fingrar om hakan, och
vi veta, hvad han tänkte på.
Men just som han kom midt för Anna
Litzelius, såg han upp, fick syn på henne, och
hennes vackra ansikte gjorde honom så
förvirrad, att han, alldeles handlöst kastad ur sina
tankar, grep till stråhatten och hälsade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
