Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Taxen och äppelträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anna Litzelius hälsade tillbaka – å,
förtjusande.
Men den, som blef till sig, det var den
olyckliga gumman. Hon lutade sig intill
fosterdottern och hviskade:
– Kände du honom?
– Nej, svarade Anna, men han hälsade ju,
kära mamma! Hvad skulle jag göra?
– O, barn, barn! kved den olyckliga
gumman. Hvarför ska alla herrar hälsa på dig?
– Kära mamsen, då skulle du se i
Stockholm! kvittrade Anna Litzelius och var glad
och belåten som en lärka, ty en aning, en
alldeles bestämd aning sade henne, att hon skulle
få ressällskap med Ankarsparre, och hon
skrattade inom sig och tänkte:
– Ett sådant lustigt murmeldjur till karl!
Det är kvinnan, det! Hå hå ja ja!
Ankarsparre, som var en så fin ung man!
Hvad honom beträffar, så hade han
naturligtvis bara sett – ögonen! Och knappt hade
han sett dem, förrän hans underkäk började
skälfva, och likasom rysningar runno öfver hela
kroppen alldeles som plötsliga vindkårar öfver
en förut spegelblänk vattenyta.
Enkel och oskyldig som han var följde
han alltid sina impulser, och som han nu med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
