Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Taxen och äppelträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med en majestätisk gest besvarade han
Ankarsparres artiga förfrågan, huruvida kupén
var ledig, därmed anvisande, att de öfriga
platserna stodo till disposition.
Genom tredje persons mellankomst måste
nu samtalstonen förändras mellan Ankarsparre
och Anna Litzelius, och när de båda stodo
ute i korridoren, såg hon på honom med sina
stora blå ögon, som fylldes med glänsande
tårar, och sade:
– Så tråkigt, herr Ankarsparre, att den
gamle gubben skall sitta därinne.
– Synnerligen retsamt! svarade
Ankarsparre. Resans behag är verkligen starkt
hotadt!
Men nu slog hon om.
– Jag skall mjuka opp honom! sade hon
och nickade, och knappt hade tåget satt igång,
förrän hon bjöd Ankarsparre en apelsin ur sin
väska.
Sen vände hon sig mot den gamle herrn
och sade:
– Får jag erbjuda en apelsin?
Effekten af dessa ord var förfärlig,
mannens ansikte sammandrogs, som om det
bestänkts med vitriol, och Anna Litzelii
mungipor började åter darra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
