Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Taxen och äppelträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ord, och Ankarsparre pröfvade sin skicklighet
i att omärkligt tända en cigarrett.
Professorn såg strängt på honom och sade:
– Ingen, herr Ankarsparre, ingen kan
arbeta på människornas förädling, som icke själf
är en god människa! Det är den första regeln
för både den lärde och för konstnären.
– Förlåt, herr professor, inföll nu
Ankarsparre, den första regeln för en konstnär är väl
att kunna sitt yrke?
Professorns ansikte förvreds som vanligt
alldeles ohyggligt, han lutade sig baklänges
och hviskade:
– Att älska, herr Ankarsparre, att älska!
– Ja, det tror jag med, professorn!
utropade Anna Litzelius med tindrande ögon;
men professorn vände långsamt sin tunga näsa
åt hennes håll och såg ett ögonblick på henne,
och strax började hennes mungipor darra.
– Redan Plato säger, hviskade han sedan,
att poesi är hvarje orsak till ett tings
framträdande från icke varande till varande.
Konstnären skapar alltså. Men att skapa, herr
Ankarsparre, är att säga, att något är, som icke varit
förut. Och att säga om något, att det är, det
är att fälla ett omdöme därom; och att fälla
ett omdöme om något, det är att ange ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
