Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Till »Läran om den experimentella erotiken». Efter professor J. G. Wohlgemuth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men, vördade läsare, nu frågar jag dig:
var icke just detta Ankarsparres casus? Son
af den vetenskapliga perioden hade världen
och han varit ett väsen ända till det ögonblick,
Karl XII såsom med ett bart huggande svärd
skilt dem från hvarandra.
Förut hade han älskat kvinnor helt tanklöst
och naturligt, hela världen var ju han själf,
och alltså voro också kvinnorna en del af
honom, och det var tyvärr lika själfklart för
honom, att han måste kyssa en vacker flicka –
något ingalunda efterföljansvärdt! – som att
han måste klia ett myggbett.
Nu däremot, tack vare den förfärliga Karl
XII, var hela ställningen totalt förändrad. Här
stod han! Jaha! Och där stod Anna Litzelius!
Jaha! Och där stod Sverige! Prosit!
Från att inte ha behöft tänka på nånting
fann han sig med ens tvingad att räkna med
tre faktorer:
1. sig själf.
2. henne.
3. fosterlandet.
Undra sen på, att han såg lite tokig ut,
då han steg ner på Göteborgs järnvägsstation
tillsammans med Anna Litzelius, »Carl» och
den vördnadsvärde professor Wohlgemuth, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
