- Project Runeberg -  Ankarsparre. En fin och oskyldig roman /
164

(1912) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Sveriges poesi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag tog den på mig, just som jag gick ner,
och då fattades den tio minuter i.

– Gick fröken direkt ner? frågade
Ankarsparre.

– Jag rättade bara till hatten!

– Jag har hört gifta män säga, sade
Ankarsparre leende, att det just är på det, som det
beror!

– O, hvad ni är stygg! log Anna Litzelius.

Nå, det där var ju inte speciellt svensk
poesi, det var allmänmänsklig och bara en liten
inledning. Den svenska kommer nu.

De åto, och de voro ganska tystlåtna.

– Synnerligen beklagligt, sade
Ankarsparre med ens, att alla vackra visor skola
vara så korta. När reser fröken vidare?

– 12,11, svarade Anna Litzelius.

Ankarsparre fällde knif och gaffel.

– Söderut! sade han.

– Ja.

– Det är inte möjligt!

– Jo, jag försäkrar!

– Men, min bästa fröken, det är ju mitt
tåg!

Nu fällde hon knif och gaffel.

– Till Mårstad! utropade hon, ofrivilligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:30:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lnankar/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free