- Project Runeberg -  Ankarsparre. En fin och oskyldig roman /
165

(1912) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Sveriges poesi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


– Mårstad? sade Ankarsparre och
gapade. Mårstad! Skall fröken till Mårstad!

– Ja, visst.

– Till herr J. O. Packlins pensionat,
Mårstad, Göteborg?

– Skall kanske ni dit, herr Ankarsparre?

– Ja visst!

– O, Gud! utropade Anna Litzelius och
slog instinktivt servietten för ansiktet, och
Ankarsparre betäckte ögonen.

Båda kände sig som afslöjade. Båda
kände sig beträdda som med tvetalan. Båda
hade omedvetet sökt gömma sig för hvarandra,
och så hade ödet, jag menar försynen, så hade
försynen ställt till så, att de, just tack vare
sin rädsla att blotta sig, tvärtom blottat sig
dubbelt, och nu sågo de med ens, att de
ömsesidiga halfva förtroendena, som ämnats att
ljuga bort dem för hvarandra, i stället tvingade
dem att gå vidare och alltså fram till sanningen,
fram till att lägga korten på bordet!

Tablå!

Båda genomgingo blixtsnabbt i minnet,
hvad de sagt, båda bestämde lika blixtsnabbt
sina fälttågsplaner, och när de hemliga
rådplägningarna voro slut, bröt Ankarsparre tystnaden,
reste sig, log, bugade och sade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:30:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lnankar/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free