Ankarsparre. En fin och oskyldig roman / 167 (1912) Author: Ludvig Nordström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Mårstad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FJORTONDE KAPITLET.

Mårstad.

Det fanns en gång en herre här i Sverige,
som var den gladaste bland de glada. Han
spelade, dansade och sjöng; seglade, jagade,
spelte kort och berättade historier. Och
öfverallt, där glädjen skulle stå högt i tak, måste
han vara med. Men han hade ett fel: han
arbetade inte, och därför kom han småningom
på dekis och fick inte längre deltaga som förr
i de fina festerna.

Men då satte han sig att berätta om allt,
han upplefvat. Han hade sett de finaste
tillställningar på milar, där hade varit
landshöfdingar, och där hade varit biskopar, och där
hade varit grefvar och baroner och sköna
kvinnor, och . . .

– Och jag var med! sade han och såg sig
omkring med tindrande ögon, och då drog han
med ens all festernas glans öfver sig själf, och
man glömde, att han var på dekis och såg
honom omstrålad af lifvets härlighet. Men nästa
morgon var glansen borta, och han var åter
en man på dekis, och människorna kallade
honom: Herr »Jag-var-med».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>