Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Mårstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Neej då! Vi är enkla och okonstlade
människor, vi, min gubbe och jag!
Då begrep herrskapet Dömmares med ens,
att det var deras värdinna, och de blefvo ännu
mer rädda för henne, än de förut blifvit för den
gamla droskan.
Uppe på bron sågo de en kämpagestalt,
som stod orörlig och väntade. Hans hjässa
var kal, hans näsa var som ett upp- och
nervändt T, och han hade ett smalt hvitt pipskägg
och en lika hvit mustaschgardin. Och när de
kommo fram till honom, bugade han klumpigt
och utan ett ord.
– Ja, ser herrskapet, han är en sån
enstöring, gubben min! pladdrade gumman. Han
bara läser och läser. Han bara klipper och
klipper! Vi har så mycket tidningar, och han
klipper följetong och buntar och buntar. Han
har kontoret fullt. Men han är så snäll, så!
Han är så snäll, så snäll!
– Plom! dånade det i gubben, och så gick
han in till sig, hans ena axel var lägre än
den andra, och han gick snedt
Och herrskapet Dömmare kände hjärtat
krypa upp i halsen. Så visade gumman deras
rum. Det var ett ganska stort rum åt norr
med tre turistsängar, en toalett, en byrå med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
