- Project Runeberg -  Ankarsparre. En fin och oskyldig roman /
170

(1912) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Mårstad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spegel och ett bord samt tre stolar. Det var
synnerligen allvarligt som rum betraktadt.

– Se, vi är enkla och okonstlade
människor! pladdrade gumman. Och här är luften
så gudahärlig, så man sofver, man sofver! Ja,
det säger jag då, hade jag ingenting annat att
göra, skulle jag då aldrig göra annat än sofva.
Så härlig som den här luften är!

Men herrskapet Dömmare stod tätt tryckta
intill hvarandra som vid en öppnad graf.

Och gumman skrattade.

– Här ska vi ha så trefligt i sommar, så!
Det ska inte mankera, för det är som bonn sa,
det: mankerar det i ena ändan, så fallerar det
väl i den andra!

Och den historien var så skrattretande,
att hon slog ihop händerna och begrof dem
mellan knäna under gälla skratt.

Och därefter blef det kvällsvard.

De nykomna fördes in i matsalen, där de
mottogos af S: t Bernhardshunden samt mellan
två och trehundra flugor, som redan slagit sig
ner vid för att inte säga på maten före dem.

Man satte sig, gubben fick vattgröt, och
när man anade det minst, lyfte han lite på
mustaschgardinen och sade med en oerhörd
röst:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:30:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lnankar/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free