Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Mårstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra. Och när de nu älskade vattgröt och
medvurst, så kunde de inte tänka annat, än att
major Dömmares också gjorde det
Nej, det var verkligen inte alls
oanständigt, det var bara den praktiska följden af att
inte känna sig själf. Det var, jag säger det än
en gång, det var bara Sveriges fina och
oskyldiga poesi i hvardagslifvet och som sådan
rörande.
Men att det inte var lämpadt att fylla
släkten »Jag-var-meds» fordringar – ja, det var en
annan femma, det!
Det finns emellertid ingen släkt på jorden,
som är så påhittig som den; och nu funderade
herrskapet Dömmare strax ut en listig plan,
för att trösta sig.
Majorn skulle möta den gamle generalen
vid järnvägsstationen i staden, presentera sig
och förbereda honom på hvad som väntade
samt erbjuda sina tjänster och möjligen knyta
hela sin familj med vänskapens och
tacksamhetens band till den gamle ädlingen, medföra
honom som en trofé till ett fashionablare ställe
och där framlefva en strålande
Västkust-sommare i glansen af generalen, friherre
Ankarsparres namn och rang.
Detta smakade i hög grad majorskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
