Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Mårstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekanta med generalen. Däremot har jag icke
kunnat förmärka någon synnerlig lust att bli
bekant med artisten. Generalen är emellertid
en kusin till min far och ogift samt barnlös.
– Ja, han är ju en af våra få ogifta
generaler! svarade major Dömmare och han kunde
inte ta ögonen från Anna Litzelius, men detta
beredde af allt att döma den unga damen långt
ifrån något obehag, och så stodo sakerna, då
droskan kom uppskramlande till Mårstad.
Majorn var på sitt sätt en filosof, hans
hustru hade gjort honom därtill: han oroade
sig nämligen aldrig i förtid, han visste, att
obehagen kommo nog ändå, då stunden var inne.
Medan nu Ankarsparre och Anna Litzelius
begåfvo sig till sina rum, gick han in till sin
hustru.
Majorskan för sin del hade, då hon från
bron sett, hvad vagnen innehöll, ropat till sig
Abel och befallt honom att genast återta sina
vanliga kläder, och själf stod hon vid majorns
inträde i underkjol och korsett, och man kunde
se hjärtligare ansikten än hennes. Vackrare
figur också för öfrigt – till exempel Anna
Litzelii!
– Nå? sade hon, hvit af vrede. Hvar
är generalen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
