- Project Runeberg -  Ankarsparre. En fin och oskyldig roman /
180

(1912) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Mårstad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


– Ja, kära Victoria, som du vill! sade
majorn, och därmed var resonemanget slut

Men därmed var också Mårstads öde
afgjordt, åtminstone hvad familjen Dömmare
beträffar.

Försynen trädde nu åter emellan och
hjälpte till.

Då middagen serverades, fylldes nämligen
matsalen af den oerhördaste lukt.

– Ta ut hunden! sade majorn, som blifvit
alldeles röd i ansiktet.

Men Abel ropade:

– Det är inte hunden, pappa! Det är
saltköttet, jag har luktat på’t!

– Härlig mat! sade den orubblige gubben
Packlin, men efter middan tog majorn
Ankarsparre afsides och sade:

– Hvad är herr Ankarsparres åsikt om
Mårstad?

Ankarsparre var så upptagen af alla sina
fosterländska tankar, att han föga tänkt på
yttervärlden och dess malörer.

– Ja, svarade han därför, jag har
verkligen ännu inte bildat mig någon åsikt.

– Men hvad säger herr Ankarsparre om
maten?

– Ja, svarade Ankarsparre, af naturen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:30:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lnankar/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free