- Project Runeberg -  Ankarsparre. En fin och oskyldig roman /
182

(1912) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Mårstad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att gubben alltjämt vänder bort ögonen och
icke förmår uthärda en vanlig militärisk blick.

Då nu Ankarsparre tankfullt tog sin haka
i fingrarna, lutade sig major Dömmare fram
och hviskade:

– Här ligger ett brott och pyr i huset,
och därför föreslår jag, att ni, herr
Ankarsparre, och vi och fröken Litzelius i morgon
åka till Särö och se efter, om där inte finns
möjligheter.

I detsamma kom Anna Litzelius med
»Carl» i famnen.

– Den där rysliga S:t Bernhardshunden,
sade hon med darrande mungipor, skrämmer
lifvet ur min »Carl», som inte ens tål, att
man talar hårdt vid honom — nej, hu, major
Dömmare, hvilket rysligt ställe!

Och när hon nu fick höra, hvilka planer,
som voro å bane, klappade hon händerna,
men majorskan stod bakom gardinen i sitt
rum, och då hon såg, hur majorn sken,
gnisslade hon tänder.

– Slampa! mumlade hon och skulle varit
färdig att med blickarna skära Anna Litzelius
i stycken!

Och på kvällen sade major Dömmare till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:30:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lnankar/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free