Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Mårstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Herr Botvidsson har sina tankar för
sig, han, om herrskapet Packlins?
– Hä-hä! skrattade arrendatorn. Dom har
nog sina om mig med, för den skull! tillade
han.
– Hur så? undrade majorn.
– Man går kanske inte alltid så fri att
höra ett och annat af det, som förtäljs därifrån
om ens person! muttrade han.
Vid dessa ord blinkade major Dömmare
åt Ankarsparre, och under resans lopp satt
arrendatorn och berättade både det ena och
det andra.
Anna Litzelius följde med strålande ögon
allt, hvad major Dömmare sade; det var, som
om hon aldrig sett eller hört en mer
bedårande man, ja, som hade hvarken baron
Stallporten eller kapten Battong någonsin existerat,
»Carl» till trots, som låg i hennes knä och
tittade misstänksamt med ett öga.
Men majorskan såg ut, som om hon vändt
ut och in på ansiktet.
– Jag förstår inte, att min man kan sitta
så där och höra på arrendatorns skvaller! sade
hon lågt och lite förtroligt till Ankarsparre, som
om det funnits en högre gemenskap dem båda
emellan, under det att mannen, slampan Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
