- Project Runeberg -  Ankarsparre. En fin och oskyldig roman /
187

(1912) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Mårstad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nästan lik den vördnadsvärde professor
Wohlgemuth, ögonblicket innan han knäckte en
världsgåta mellan tänderna för att sedan leende
erbjuda lösningen som en söt och välsmakande
mandel. Det var bara den skillnaden, att
majorskan hvarken log eller knäckte några gåtor.
Hon var bara sur, ty hon såg, att Västkusten
redan börjat verka så pass på majorn, att han
höll på tappa hufvut och bli kär i Anna
Litzelius.

Det såg Ankarsparre också, och han såg
dessutom, att hon lade an på honom och bara
matade sin trogne reskamrat med små fattiga
blickar, och det sved i hans hjärta, men det
var just för att han skulle få känna den svedan,
som försynen i sin nåd skickat honom till detta
Mårstad och låtit allt ofvanstående hända!

– Sällsamma väsen! tänkte han.
Sällsamma kvinnoväsen! Hvad döljes bak denna
panna?

Men han kände, som om han höll på att
förlora sitt tag, och därigenom blef han
medveten om, att han älskade Anna Litzelius.

– Gåtfullt! tänkte han. Jag älskar denna
kvinna.

Och i samma ögonblick tänkte han:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:30:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lnankar/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free