- Project Runeberg -  Ankarsparre. En fin och oskyldig roman /
193

(1912) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Det visar sig tyvärr ofta i lifvet, att en
människas ord och gärningar motsäga
hvarandra på det mest förbluffande sätt. Nu
yttrade fröken, strax sedan vi lämnat
Katrineholm, att man skall vara god mot alla
människor, alltid. Men det omdöme, fröken nu
fällt om den hygglige och förträfflige major
Dömmare, finner jag icke stå i samklang med
de ord, fröken då yttrade. Detta gör, att fröken
syns mig som en gåta!

— Har jag på minsta sätt varit stygg mot
honom då, herr Ankarsparre? frågade Anna
Litzelius med sina darrande mungipor.

— Nej, fröken, snarare tvärtom! svarade
Ankarsparre. Snarare tvärtom!

— Hur kan herr Ankarsparre säga något
så styggt då?

— Därför att fröken skrattar åt honom nu,
sedan han rest, och kallar honom löjlig.

— Han kan väl vara snäll, fast han är
löjlig!

— Skulle fröken vilja säga det till
honom, då?

— Jag tror, herr Ankarsparre är den, som
är mest stygg af oss två! sade Anna Litzelius.

— Nej, men den, som är mest ärlig, min
fröken! svarade Ankarsparre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:30:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lnankar/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free