Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, men herregud! Lilla vän! sade
majorn. Vi ha dock varit gifta i fjorton år, och
du tror väl ändå inte, att en major springer
och pussas i buskarna. Du är barnslig, kära
Victoria! Verkligen barnslig!
— Ja, ring i Guds namn! Ring! Ring!
Men låt mig i all världens dar ändtligen få
äta mig mätt efter denna hungersnöd! sade
majorskan, och hon spände med ens ut sig
kring halfva smörgåsbordet.
Under tiden var Ankarsparre utsatt för
attack efter attack från Anna Litzelius. Hon
dansade och hoppade framför honom, hon
lutade sig öfver hans axel, hennes doft ångade
kring honom.
— Hvad ni har vackra, hvita tänder, herr
Ankarsparre! log hon. Hon darrade med
mungiporna; hon fyllde ögonen med vatten,
hennes hand dröjde i hans, då hon hälsade.
Allt!
Men Karl XII hade en gång för alla inblåst
sin lefvande anda i Ankarsparres näsa, och
Anna Litzelius lyckades inte mer än Aurora
Königsmarck; och häraf kan enhvar förstå, att
Karl XII visst inte, som några baktalare
påstått, hade afsky för kvinnor, det var bara det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
