- Project Runeberg -  Ankarsparre. En fin och oskyldig roman /
199

(1912) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att både han och Ankarsparre lärt sig först och
främst att tänka på Sverige!

Så kom major Dömmares påringning.

— Res ögonblickligen! hördes hans
aflägsna jublande röst. Här är gudomligt!
Hafvet, salta bad, och ett smörgåsbord, som inte
har sin make på hela Västkusten.

Och han tilläde:

— Och herr Ankarsparre kommer att träffa
en gammal bekant!

— Såå! sade Ankarsparre. Hvem då?

— Det får herr Ankarsparre se! Men kom
bara! Genast!

Ankarsparre lofvade, och sen föll han
ögonblickligen i djupa tankar. Hvem kunde den
gamla bekanten vara? Han såg på Anna Litzelius,
och då gick ett ljus upp för honom.

— Nisse Dackelstjärna! Ty han kände
någon oro och valde därför den bland sina
bekanta, som var den mest utpräglade
fruntimmerskarln!

Och så reste Ankarsparre och Anna Litzelius
från Mårstad.

Gumman och gubben Packlin stodo på
bron, då de reste.

— Se, vi tycker om enkla och naturliga
människor, vi! sade gumman och viftade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:30:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lnankar/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free