- Project Runeberg -  Ankarsparre. En fin och oskyldig roman /
200

(1912) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Plom! dånade det i gubben, och så gick
han in.

Men när vagnen ändtligen skramlade i
väg, höjdes Anna Litzelii bröst af en
befrielsens suck — och hon kramade Ankarsparres
hand i sin förtjusning.

— Hå! sade hon. Det är, som om maran
släppte mig, herr Ankarsparre!

— Sällsamt! sade Ankarsparre. Jag
känner mig alldeles lugn!

Ty han hade godt samvete liksom Karl XII.

Ja, så reste de, och på kvällen kommo de
fram till Ödeborg, som var ett stort hus högt
på en solbacke mellan två svarta berg.

Det fladdrade af toaletter nere på
bryggan, och en näsduk viftade, det var major
Dömmares.

Anna Litzelius var röd, ögonen glittrade,
hon tryckte händerna mot bröstet

— O, herr Ankarsparre! var allt, hvad
hon kunde säga.

Men han såg på henne och tänkte:

— Jag skall noga iakttaga henne!

Så stego de i land, välkomnades, och
major Dömmare ropade:

— Herr Ankarsparre!.. Får jag
presentera!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:30:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lnankar/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free